Sumlen är en samlingsvolym med anteckningar av Johannes Bureus (1568–1652), Sveriges första riksantikvarie och kungliga bibliotekarie. Verket har länge fascinerat forskare och bibliotekarier. Inte minst den tidigare riksbibliotekarien Gustaf Edvard Klemming, som under 1800-talet studerade och publicerade delar av Bureus handskrifter.

Än i dag efterfrågar forskare och allmänhet ofta verket, men dess sköra skick och ovanliga form har begränsat tillgången. Tack vare ett samarbetsprojekt mellan KB och Riksantikvarieämbetet har Sumlen nu både bevarats och blivit digitalt tillgängligt.

"Den vred och flyttade på sig"

Hur går det till att fotografera en volym som är tjockare än den är bred och vars omslag består av fragment från en medeltida handskrift? Vi frågar Ilar Gunilla Persson, fotograf i projektet, som nyligen avslutat fotograferingen av Sumlen.

Hur förbereder man ett så här gammalt och skört verk för fotografering?

– De flesta böcker vi digitaliserar i det här projektet måste fotograferas i särskilda klimatanpassade rum. När volymerna har hämtats upp från magasinet genomgår de en bedömning av en papperskonservator, som vid behov åtgärdar eventuella skador. Konservatorn skickar med en “följesedel”, där det anges om något är extra skört och om den behöver assistera under fotograferingen.

Vad utmärkte Sumlen?

– Sumlen var lite speciell: den är smal och hög. Men den var lätt att öppna, så just det var inga problem. Däremot vred och flyttade den sig en del eftersom den är ganska lätt. Under hela fotograferingen fick jag anpassa och bygga upp stöd för bokens rygg för att den skulle ligga rakt. Till hjälp använde jag ett vattenpass.

Hur gick själva fotograferingen till?

– Vi börjar alltid med att fotografera alla högersidor, sedan vänder vi på boken och tar alla vänstersidor. Fotograferingen av Sumlen tog tre dagar och ytterligare en dag för efterarbete. Jag tog också några extrabilder mot svart bakgrund just för att det är en så speciell bok.

"Ryggen på boken är väldigt vacker"

Hur ser efterarbetet ut?

– Vi går igenom alla bilder, kontrollerar att beskärningen är okej och att alla sidor finns med. Sedan beskär vi bilderna så att en liten del av motstående sida syns. På det sättet går det att se att alla sidor är med ifall pagineringen (numreringen) är obefintlig eller opålitlig. Sammanlagt blev det 2 855 filer.

Vad var den största utmaningen med Sumlen?

– Alla verk är unika och kräver olika hjälpmedel och verktyg för att kunna digitaliseras. I det här fallet fanns det utvik och lösa lappar i boken. Och pagineringen är helt vild: den går inte att lita på. Det fanns också sidor som inte var sprättade, vilket gjorde pagineringen ännu svårare.

Finns det någon detalj i Sumlen som du fastnade extra mycket för?

– Jag tycker att ryggen på boken är väldigt vacker, alla synliga trådar som håller ihop den. Om jag skulle välja en favoritbild bland de många jag tog, skulle det nog vara just den på ryggen mot svart bakgrund.

Hur känns det att arbeta med ett så unikt och oersättligt verk?

– Det är en ära. Det är alltid speciellt att få fotografera den här typen av verk. Men det var så klart extra speciellt att fotografera Sumlen, som så många vill ta del av.