Järnvägens tidsvinster

Tekniska förändringar påverkar litteraturen och vårt sätt att läsa. Så har det länge varit och så är det än idag. De senaste åren har en debatt förts om romanformens anpassning till mobiltelefonsamhället. Är ljudboken en bok? Är det ”läsning” när vi lyssnar på romaner samtidigt som vi pendlar eller diskar? På 1950-talet fördes en liknande debatt om den nyligen introducerade pocketboken. Är pocketboken en riktig bok? Är pocketläsaren en riktig läsare?

I KB:s tjänst Svenska dagstidningar Länk till annan webbplats. går det att följa hur svenskarnas liv och läsning redan på 1800-talet förändrades av en annan teknisk nymodighet: de nyligen invigda järnvägarna. Avstånd uppfattades som kortare, och alltmer kunde åstadkommas på kortare tid. Men vad skulle resenärerna göra med all den ”tomma tid” som uppstod, tid som tillbringades i de raskt framrusande järnvägsvagnarna? Eller som det står i Aftonbladet den 14 september 1853:

Frukten af nutidens snabba och beqväma kommunikationsanstalter är dubbel. Man vinner nemligen icke blott tid, derigenom att man numera behöfver några timmar eller dagar till resor, för hvilka man förr behöfde lika många dagar eller veckor, utan man vinner dessutom hela den tid som åtgår för sjelfva resan, emedan man förflyttas på ett sätt som lemnar sinnet fullkomligt ledigt för andra sysselsättningar.

Två sorters järnvägsbibliotek

Som ett resultat av dessa tidsvinster uppstod järnvägsbibliotek av åtminstone två olika slag: dels i form av fysiska boksamlingar i anslutning till järnvägen, dels i form av skriftserier med fack- och skönlitteratur särskilt lämpliga för tågresor och som fanns till salu vid järnvägsstationerna.

I Westmanlands Allehanda den 17 december 1888 står att läsa om järnvägarna i Österrike-Ungern att resande där kan få låna böcker ”mot en obetydlig afgift” och därefter lämna dem ”på jernvägen varhelst man önskar”. I Strömstads Tidning den 26 januari 1901 uppmanas allmänheten, bokförläggare och boktryckare att skänka böcker till ett järnvägsbibliotek som kan göra ”vinterqvällens vistande i baracken eller torparstugan vida angenämare” för arbetarna vid ”statsbanebygnaden genom Bohuslän”.

Under 1870-talet saluförs också litteratur i speciella järnvägsserier, såsom ”Nytt jernvägs- och ångbåts-bibliotek” från Hugo Petterssons förlag i Stockholm. Femton nummer i serien gavs ut under decenniets tre första år. Redan i Aftonbladet 1853 beskrivs den här sortens järnvägsbibliotek som innehållande ”många små volymer till utmärkt billiga priser, och tryckta med sådana stilar och i sådana formater som äro mest passande att läsa i en jernbansvagn”.

Det handlar alltså om ett slags tidiga pocketböcker, fast med ett begränsat antal sidor och med bokstäver stora nog att se för den som sitter och läser på ett skakande tåg. Liksom pocketböckerna var järnvägsböckerna också billigare; de skulle inte köpas för att bevaras som statussymboler i de borgerliga hemmens bokhyllor, utan konsumeras snabbt och enkelt. Litteraturen degraderades till slit- och slängvara, men förknippades samtidigt med moderniteten och det moderna konsumtionssamhället.

Järnvägsbiblioteken och hotet från moderniteten

Samma modernitet är ständigt närvarande i tidningstexterna om järnvägen och litteraturen. Industrialiseringen och de tekniska genombrotten uppges inte bara föra med sig nya möjligheter utan också nya hot. Vad händer med människan när hon slits upp ur hemjorden och färdas ut i den stora världen, i kraft av nya transportmedel och av stora samhällsprocesser som urbanisering och emigration?

I Göteborgs Nyheter den 30 mars 1901 står att läsa om den pågående ”statsbanebygnaden genom Bohuslän” att arbetarna där visat sig ”i hög grad begifna på dryckenskap och åtföljande excesser”, detta trots att många av dem är smålänningar, ”hvilka eljest i allmänhet vara jemförelsevis nyktra”. Det är som att dessa, när de rycks upp ur hemjorden, visar ökad fallenhet för att ”blifva depraverade”. Hur skall problemet lösas? Jo, med hjälp av det järnvägsbibliotek som föreslogs i Strömstads Tidning i januari samma år! Böckerna skall ”vänja arbetarne och andra af folket vid bättre vanor”.

Detsamma gäller resenärerna som skall köpa skrifter i Hugo Petterssons ”jernvägs- och ångbåtsbibliotek”. I Aftonbladet-artikeln från 1853 förklaras att sådana järnvägsbibliotek uppstod då ”vältänkande män” insåg hur mycket som kunde vinnas om man ”i stället för romaner och dylikt kram [ofta nedsättande term för småvaror] satte verkligt undervisande men ändå roande arbeten i händerna på dem som resa”. Här återkommer alltså en vanligt spridd föreställning om mottagarens känslighet för fiktionens innehåll. Den som läser dålig litteratur – eller för den delen den som ser på dålig film eller spelar dåliga dataspel – blir också dålig. Den som läser god litteratur blir god. Järnvägsbiblioteken var en del av moderniteten, men de skulle samtidigt bidra till att motverka dess negativa effekter.

Litteraturen formad av tekniken

Hugo Pettersson verkar dock inte ha tänkt på böckernas moraliska värde när han satte samman sitt ”jernvägs- och ångbåtsbibliotek”. Urvalet avviker inte på något uppenbart sätt från 1870-talets övriga bokutgivning. Historiska romaner som Petersburg och Stockholm och Hans Våghals, historisk-romantisk skildring från Gustaf Wasas dagar blandas med kriminalfiktion (Nyaste Paris-Mysterier i två volymer) och populärhistoriska verk som Ludvig XVI:s sista lefnadsdagar.

Det enda verk som en modern läsare kan känna igen är Viktor Rydbergs berättelse Singoalla. Den tycks ha kommit med för att Pettersson råkat få tag i överblivna exemplar av Oscar Lamms utgåva från 1865, som försedda med nytt omslag åter kunde saluföras, men då som nummer 12 i ”jernvägs- och ångbåtsbiblioteket”.

Även idag förknippas resandet med särskilda former av litteratur. På järnvägsstationerna säljs fortfarande pocketböcker. I tågen finns reklam för mobiltelefontjänster som erbjuder strömmade ljudböcker som förströelse under restiden. På så sätt formas än idag litteraturen och läsandet av samhällets tekniska utveckling. Ska du kanske ut och resa under de nära förestående storhelgerna? Glöm i så fall inte att packa – eller ladda ner – läslektyr!