En tonrik väv av ystra visor
Den 1 juni i år skulle Povel Ramel ha fyllt 100 år. Han är en av våra stora underhållare vars ordekvilibristiska alster var och varannan känner igen. Knäpp upp och låt oss ta er med på några nedslag i KB:s samlingar tillsammans med denne entertainer av rang!
Povel i unga år
Povel Ramel föddes i Stockholm 1 juni 1922 som son till Karl Johan Henrik Ramel och Märtha Tesch. Sorgligt nog omkom båda föräldrarna tidigt i sviterna efter en bilolycka och Povel växte upp hos sin faster. Povel hade tidigt intresserat sig för artistisk verksamhet och särskilt för musicerande. En av hans stora inspirationskällor var bland andra den amerikanske jazzpianisten och sångaren Thomas ”Fats” Waller.
Efter att ha kämpat på ett antal år i slutet av 1930- och början av 1940-talen, bland annat som medlem i gruppen Embassy Sextet, fick han ett mindre genombrott när Alice Babs spelade in hans melodi "Vårt eget blue Hawaii" Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. 1942.
Povel fick jobb på dåvarande Radiotjänst och sedan följde framgångarna både i etern, på skiva, på filmduken och inte minst i alla revyuppsättningar i bolaget Knäppupps regi.
Epoken Knäppupp
På 1950- och 1960-talen kom de så kallade Knäppupp-revyerna, som blev stora succéer. Det var en ny typ av underhållning som inte tidigare hade skådats i Sverige. 1952 hade den första Knäppupp-revyn premiär, kallad Akta huvet. Den karaktäriserades av galna sketcher, absurda upptåg och lustiga sångnummer. Povel hade influerats av den amerikanska filmen tillika musikalen Hellzapoppin', som innehöll halsbrytande dansnummer, men framför allt en slags crazyhumor som var ny i Sverige vid den här tiden.
Povel fortsatte att producera Knäppupp-revyer i 16 år fram till 1968, då den sista revyn kom med namnet De sista entusiasterna. Vem har inte hört klassikern med samma namn där han och Wenche Myhre sjunger tillsammans?
En favorit ur en av Knäppupp-revyerna är "Håll musiken igång" Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. från 1967, ett musikaliskt avancerat stycke över nio minuter långt och där Povel har Monica Zetterlund som duettpartner. En smått fantastisk låt med avancerade rytmiska vändningar och en fyndig, men dubbelbottnad text.
Den gavs ut på Knäppupps eget skivmärke. Söker man på skivmärket Knäppupp i Svensk mediedatabas ser man att KB har cirka 450 skivor Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Att det är så pass många beror på att skivmärket gav ut flera andra artister än de som var knutna till Knäppupp-revyerna.
Knäppupp-epoken gick definitivt i graven med föreställningen Knäpp igen! som hade premiär på Cirkus i Stockholm 1992 och spelades ett par år. 1992 markerade nämligen 40-årsjubileet av den allra första Knäppupp-revyn och flera av inslagen i den nya revyn var omgjorda äldre nummer.
Krogshower och tv
1970-talet präglades av olika krogshower, bland annat PoW show II – Andra varvet runt Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. från 1974, där den tidiga rappen "Jag diggar dig" med Wenche Myhre ingår. I nämnda låt finns otaliga exempel på Povels ordkonst, rytmik och underfundiga vändningar.
Povel Ramel gjorde också en tv-serie som sändes 1977. Semlons gröna dalar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. handlade om familjen Pytting och Povel själv spelade familjefadern Semlon Pytting. Musiken från tv-serien gavs ut på lp samma år, men inte förrän 2000 kom den på cd och 2010 kom hela serien på dvd. Alla tre finns i KB:s audiovisuella arkiv.
Ständig inspiratör
Utöver att skapa underhållning inom olika genrer hann Povel Ramel även instifta ett pris i samband med sin 60-årsdag 1982. Det var naturligtvis Karamelodiktstipendiet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Det föräras ”en förnyare av det svenska språket eller för framstående gärningar inom musiken”. 2002 gick priset till The Real Group som har gjort flera Ramel-låtar på skiva, till exempel den vemodiga visan "Varför är Louise så blyg?" Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. i ett snyggt arrangemang, tillgängligt på KB som musiktryck.
Povel Ramel gick bort den 5 juni 2007, fyra dagar efter sin 85-årsdag. 13 år senare blev han invald i Swedish Music Hall of Fame och man kan nog säga att han blivit hågkommen som han ville i den vers han författade till sin egen gravsten på Lidingö: ”'Han skapade en tonrik väv av ystra visor spunnen' – så vill jag man ska minnas mig – ja, så vill jag bli munnen!"
Skribenter: Anna Hedman och Mats Cronwik