Brevskrivaren

Johan Conrad Bergman (tilltalsnamn Conrad) föddes i Stockholm 1752 och växte upp under fattiga förhållanden i Svinnegarns församling, Uppland. När han träffade den jämnåriga Maria Elisabeth Hagström var han omkring 23 år gammal och studerade vid Strängnäs gymnasium. Hon var dotter till en spannmålshandlare och kallades i dagligt tal Maja-Lisa. På kuverten skriver Conrad ofta Marie Lisette, på franskt vis.

Breven låg gömda i nästan 200 år i väggen till det hus där Maja-Lisa bodde, tills de hittades vid en renovering i mitten av 1960-talet. Idag förvaras breven i Roggebiblioteket, Strängnäs, som är en del av KB.

Breven

Samlingen består av ungefär 50 brev. Det äldsta är skrivet i februari 1775, när Conrad gick i gymnasiets tredje klass. Han var skolkamrat med Maja-Lisas yngre bror Lars Petter, och förmodligen är det genom honom paret har träffats.

De flesta av breven är läsbara, men ett litet antal är mycket defekta. Oftast skriver Conrad med den så kallade tyska skrivstilen. Det framgår att Maja-Lisa också skrev brev till Conrad, men dessa har inte bevarats. Mellan raderna anar vi att hon kämpade med bokstäverna, men Conrad är uppmuntrande och gläds åt ”att se så snälla framsteg uti skrivandet”.

Gymnasiet i Roggeborgen

Hela gymnasiet inrymdes vid den här tiden på andra våningen i Roggeborgen. Fyra klasser undervisades samtidigt i en stor lärosal som vette mot Mälaren. I det rum där Roggebiblioteket idag har sin fotostation för digitalisering stod Conrad i fönstret och betraktade Maja-Lisa på väg i roddbåt mot Stockholm den 5 november 1776:

… du skall tro, det rann mig något i hågen, när jag stod i Gymnasiifönstret och såg din avresa, vädret var ganska vackert, orsaken var, att en vacker flicka reste, men när jag såg att det var motvind och att du rodde, så tänkte jag så här: stackars flicka! (...) Men när jag gav akt på det stormväder som sedan uppkom, då började hjärtat i mig att svida, när jag kom ihåg min vän. Har du, mitt hjärta, kommit lyckligt fram till den destinerade orten?

En hemlig förbindelse

Länge hölls förbindelsen hemlig för Maja-Lisas föräldrar. I ett av breven försäkrar Conrad att han inte visat hennes brev för någon. Om hon inte vill skriva under med sitt namn, kan hon istället skriva sitt bomärke, föreslår Conrad.

Breven ger många glimtar av livet som gymnasist i den lilla staden. Vi får veta att Conrad längtar efter kaffe, tycker om att röka pipa och "särdeles älskar" filbunke. Vid ett tillfälle är han med och fångar en varg i en rävgrop ("han såg rätt bister ut i synen"). Men framför allt tecknar breven bilden av en stormande förälskelse. I oktober 1776 skriver Conrad en liten dikt i marginalen till sitt brev:

Far nu väl, min värda vän,

tänk på mig, om du behagar,

väljer du en ann igen,

jag då mig och dig beklagar;

men behåller du mig kvar

tills du blir mor och jag blir far

så ha vi båda glada dar.

Kärlekssagans slut

Breven till Maja-Lisa är fulla av kärleksförklaringar, försäkringar om trohet och drömmar om en gemensam framtid. Men när Conrad flyttade till Uppsala för studier i februari 1777 började förhållandet gå mot sitt slut. Maja-Lisas familj har förmodligen insett att den fattige studenten inte var i stånd att försörja fru och barn. Conrads brev blir allt mer desperata, men under hösten samma år förlovar sig Maja-Lisa med en annan. De sista breven från Conrad under senhösten 1777 är fulla av sorg och förtvivlan. Han skriver:

Högtärade min käraste syster! Endast tanken av dig sätter hela min själ i rörelse, men vad skall jag nu säga? Du är icke den du varit, och ändå älskar jag dig, det vet du. Ack, min vän! Huru illa gjorde du mot mig, då du övergav mig, det säger mig mitt hjärta, men den kärlek, jag allt stadigt burit till dig, slocknar icke i detta livet. (...)

Aldrig trodde jag skilsmässan skulle vara så svår för mig, den fräter märgen. Du har tänt en låga, den du icke förmår släcka. Lycklig du som ryckte dig ur elden och lämnade mig kvar, ack, hårda, hårda hjärta. Du får aldrig se mig mera. Farväl.

Det allra sista brevet från Conrad är odaterat, men skrivet i november eller december 1777. Han uttrycker där sin tacksamhet över att inte ha fått veta datum för Maja-Lisas bröllop, vilket lämnat honom i en ”angenäm ovisshet”. Brevets sista rader utgör ett ömt avsked: "Farväl, sötaste vän, glöm mig, jag glömmer dock aldrig dig. Önskande dig och den du utvalt haver all himmelsk förmån."

Vad hände sedan?

Conrad hade svårt att finansiera sina studier i Uppsala, men prästvigdes till sist i december 1780. Han var därefter verksam i Adolf Fredriks församling i Stockholm, men dog av slaganfall den 22 januari 1784 vid 32 års ålder. Maja-Lisa gifte sig med arrendatorn Carl Jacob Öman den 18 december 1777 i Överenhörna kyrka. 1779 fick de en son, som dog efter en månad. 1788 födde Maja-Lisa tvillingar, som döptes till Adam och Eva men dog efter bara några dagar. Kort därefter avled även Maja-Lisa, 35 år gammal.

Stavningen i citaten har moderniserats för att underlätta för läsaren.

För vidare läsning, se Robert Murray: "'Ändå älskar jag dig.' En strängnäskorrespondens från 1770-talet", i Sörmlandsbygden 1977, s. 97–115.