Personarkiv som medicinhistoriska källor

Patientens perspektiv är ibland svåråtkomligt inom medicinhistoria, särskilt när det handlar om äldre tider och förgångna behandlingsmetoder. Källor finns förstås men att hitta dem kräver ibland mödosamt detektivarbete, ofta i arkiv och samlingar som kanske inte alltid för tankarna åt det medicinska.

Patientens upplevelse och perspektiv har dock länge varit viktig för medicinhistoriska studier om behandlingsmetoder, sjukdomar och läkarens roll och ställning. Något som har varit särskilt framträdande i svensk medicinhistoria har varit just patientperspektivet, inte minst i medicinhistorikern Karin Johannissons forskning Länk till annan webbplats. om medicin och makt.

För den medicinhistoriskt intresserade kan det vara svårt att orientera sig i personarkiv som inte rör läkare eller välkända sjukdomsfall. Men de kan ändå utgöra ett rikt källmaterial som belyser tidstypiska behandlingar, sjukdomar, intryck och vårdupplevelser. Ett exempel på detta hittar vi i ett KB:s konstnärsarkiv, det efter Anders Lundquist (1803–1853).

Anders Lundquist är möjligen mest känd för sin version av nykterhetsplanschen Brännvinsdraken Länk till annan webbplats.. Men hans arkiv, som ingår i KB:s handskriftssamling, är trots sin lilla omfattning och ömtåliga skick rikt på material. Arkivet består dels av en i efterhand nedtecknad livsberättelse om Lundquists liv fram till ungefär 26 års ålder, dels av ett antal anteckningsblock.

Utöver en tillbakablick på ett ungt liv kantat av både framgångar och utmaningar ger arkivet en bild av det tidiga 1800-talets medicin, genom att i detalj beskriva sjukdom, läkarbesök och behandlingar. Sådana inslag förekommer både mer utförligt skrivet i livsberättelsen men också i korta dagboksliknande anteckningar i anteckningsblocken, som i övrigt mest handlar om Lundquists inkomster och utgifter. Även om Lundquist skriver om händelserna i efterhand i sin livsberättelse kan det ge perspektiv på behandlingar och upplevelser i mötet med vården.

Behandling med blodiglar – en smärtsam historia

Ett återkommande ämne i Lundquists livsberättelse var ett tämligen brännande sådant i 1800-talets Stockholm, nämligen könssjukdomar. Något som Lundquist både beskriver behandling för och inbillningar om att ha drabbats av. Andra ämnen som vi får läsa om är kostnaderna för mediciner och läkarbesök, dödsfall och hur smärtsam en behandling med blodiglar kunde vara.

Blodiglar användes förr ofta som en metod för åderlåtning, det vill säga tappning av blod för att behandla en sjukdom. Åderlåtning ansågs passande för många olika sjukdomar, inklusive könssjukdomar, och var en vanlig behandling under tusentals år. Metoden används än idag inom vården, dock enbart i sällsynta fall. Utöver blodiglar kunde läkare också rista på eller på annat sätt tappa blod ur kroppen. En detaljrik beskrivning av behandling med blodiglar återfinns i Lundquists livsberättelse.

För att få penningar till dessa remedier hade jag ej annan råd än att på Assistansen pantsätta en medalj jag fått vid Akademien. Men denna sak kostade verkligen på både kropp och själ, men jag måste linka av till lånekontoret. Fyra Riksdaler fick jag låna och de räckte jämt till för Blodiglarnes applicerande. På fältskärstugan låg jag i tvenne timmar och lät blodsuga mig.

Lundquist beskriver efterverkningarna av åderlåtningen med blodiglar som både blodig och smärtsam. Inte nog med att han han blödde ner sina kläder, efter en natts sömn upptäcke han att han dagen efter behandlingen fortsatt blöda och hade efterföljande smärtor. För att undkomma smärtorna fick Lundquist ta 40 droppar av en ”troligtvis opieblandning” (läs: opiumblandning) och senare lavemang. Han blev snabbt frisk igen men, enligt honom själv, inte ”densamme som förr”.

Då Doctor Ekman fick se mig, samt underrättats om sjukdomsförloppet, ruskade han på hufvudet, och undrade hur jag kunnat uthärda med plågorna, då starkare och fullväxta personer knappast kunna uthärda dylikt.

Att besöka läkaren och ha råd med det

Att uppsöka läkare under 1800-talet var något man gjorde bara i sällsynta och allvarliga fall. Det var dyrt. Men det var också stor spridning på olika typer av huskurer och det fanns en rad olika mer eller mindre pålitliga utövare av läkekonst, från fältskärer och kloka gummor till kvacksalvare. Läkeböcker och böcker med hälsotema var dessutom vanligt förekommande i mångas hem, även i Lundquists. I arkivet återfinns en förteckning över hans boksamling från 1829. Den innehöll fyra böcker med hälsotema inklusive en bok om konsten att leva längre liksom en bok med gymnastiska övningar.

Läkarbesöken som han beskriver i livsberättelsen är dessutom intressanta ur ett kostnadsperspektiv. Lundquist var visserligen ung – i tonåren och tjugoårsåldern under tidsspannet som livsberättelsen behandlar – men han bekostade sina besök och ordinerade mediciner med pantsättning på lånekontoret eller som del av sitt anslag från kungahuset för sin konstnärsverksamhet. För att bekosta den till synes svåra behandlingen med blodiglar hos en fältskär, som kostade fyra riksdaler, fick han pantsätta en medalj som han hade fått på Konstakademin.

I ett annat fall besökte Lundquist en läkare för halsfluss som han inbillade sig vara orsakad av så kallade véroler, alltså sår från en sexuellt överförbar infektion. Vid ett första besök fick han höra att det nog var halsfluss. Som följd fick han utskrivet ett ”magstärkande medikament” att gurgla och rådet att inte röka för mycket. Men Lundquist var säker på att läkaren hade fel. Istället valde han att besöka en överläkare på ett kurhus – en inrättning för att behandla sexuellt överförbara infektioner – som instämde med den första läkaren. Här fick Lundquist ordinerad bland annat morotsspad att gurgla, något som var en vanlig behandling mot halssjukdomar vid den tiden. Men han fick också rådet ”ät, drick, tag sig motion och var munter och glad”. Ett råd han, enligt egen utsago, tog på allvar – äta och dricka fick han dock göra på kredit.

Nyligen utkom boken Anders Lundquist - drottningens protegé Länk till annan webbplats. som återger hela Lundquists livsberättelse, med kommentar och kontextualisering. För att få ytterligare en inblick i Anders Lundquist liv och arkiv ur ett bredare perspektiv än bara det medicinhistoriska är du varmt välkommen till KB den 6 november när en av bokens redaktörer, Kjell Kallenberg, berättar om Lundquist och hans osannolika livsresa. Missa inte det!