Barndom och uppväxt

Rosa Taikon föddes 1926. Pappan Johan Taikon var handelsman, kopparslagare, förtennare, musiker och ägde ett tivoli. Johan kom till Sverige från Ryssland första gången 1898, då han reste över hela Europa med sin familj. När Sverige 1914 införde ett inreseförbud för romer valde han att stanna i Sverige. Här träffade han Agda Karlsson, som blev mor till hans barn.

1932 föddes Katarina. När Katarina var bara nio månader gammal dog Agda i tuberkulos. Rosa fick då, sex år gammal, ta ett stort ansvar för hemmet och syskonen. En uppgift som var ganska tung då familjen, som många andra romer vid den här tiden, tvingades flytta omkring i Sverige i jakt på arbete och boplatser. Väldigt få svenska skolor ville ta emot romska barn, så syskonen Taikon lärde sig inte läsa och skriva förrän i tonåren.

Kampen för romernas rättigheter

På 1960-talet blev Rosa och Katarina Taikon starkt engagerade i de svenska romernas medborgarrättsrörelse. Systrarna deltog i många demonstrationer och kampanjer och efter flera års kamp gav det resultat. De svenska romerna fick nu flytta ifrån lägren in i lägenheter och barnen fick gå i skola. De vuxna romerna, som inte hade fått lära sig läsa och skriva som barn, fick rätt till vuxenutbildning.

Engagemang som lever kvar

KB samlar in allt som ges ut i Sverige och bevarar det för all framtid. Därför kan vi följa systrarnas engagemang under framför allt 1960- och 1970-talen i massmedier som tidningar, radio och tv. Som offentliga personer har de även gjort avtryck i våra fotografisamlingar. Ett exempel ser du i bilden högst upp, som publicerades i Aftonbladet 1967.

Men systrarna Taikon var inte bara kända som aktivister. De gjorde också stora insatser inom varsitt område i det svenska kulturlivet. Även detta kan vi se exempel på i KB:s många olika samlingar.

Katarina – författaren

Katarina Taikon debuterade som författare 1963 men blev mest känd för sina barn- och ungdomsböcker om Katitzi, som började ges ut 1969. Böckerna handlar till stor del om hennes egen uppväxt, Katitzi betyder ”lilla Kati” på romani.

Böckerna blev inte bara populära i Sverige, de översattes till många olika språk. Dessa kan vi se många exempel på då KB som nationalbibliotek även sparar utländska böcker som är översatta från svenska.

KB:s böcker kan man inte låna hem då de ska bevaras för all framtid och därför inte får lämna biblioteket. Katitzi-böckerna finns dock tillgängliga på många andra bibliotek i Sverige. Länk till annan webbplats.

Böckerna om Katitzi filmades och blev tv-serie 1979. Tv-serien gav i sin tur upphov till ljudinspelningar och annat audiovisuellt material. Vi kan därför hitta Katitzi i många andra samlingar på KB.

Bland KB:s personarkiv finns två maskinskrivna brev från 1969 till Katarina Taikon från författarna Astrid Lindgren och Per-Anders Fogelström. Båda kommer med konstruktiv kritik på det ännu opublicerade manuset till första Katitzi-boken. Fler brev och annat arkivmaterial finns i Katarina och Rosa Taikons samling på Riksarkivet Länk till annan webbplats..

Rosa – silversmeden

Konsten att smida i silver hade gått i arv i flera generationer bland männen i familjen Taikon, och det var meningen att systrarnas bror Paul skulle ta över traditionen efter pappa Johan. Då Paul hastigt dog i början av 1960-talet bestämde sig Rosa för att ta över traditionen i hans ställe.

Rosa hann aldrig lära sig hantverket av sin pappa medan han levde men lärde sig på egen hand de uråldriga tekniker och mönster som kännetecknar romskt silversmide. Hon gick en kurs i silversmide på Stockholms universitet och 35 år gammal blev hon antagen till Konstfack, där hon tog examen 1967. Två år senare fick hon chansen att ställa ut sina smycken på Nationalmuseum, och därefter följde utställningar på många andra svenska museer.

Genom åren moderniserade Rosa det traditionella romska silversmidet och hennes smycken fortsatte att väcka uppmärksamhet. Detta kan vi på KB se på vykort och i utställningskataloger från de museer som ställde ut Rosas smycken. Rosa Taikons ateljé finns idag bevarad hos Hälsinglands museum. Länk till annan webbplats.

För evigt ihågkomna

Katarina dog 1995 efter en längre tids sjukdom och Rosa dog 2017, 90 år gammal. Fyra år före sin död fick Rosa ta emot Olof Palme-priset för sin kamp för romers rättigheter. Hon sade då att hon tog emot priset lika mycket i Katarinas namn som sitt eget.

KB bevarar allt som ges ut i Sverige för framtida forskning. De avtryck Katarina och Rosa Taikon gjort i våra samlingar gör att de, tillsammans med många andra svenskar, för evigt är en del av nationens minne.