Ambas­sa­dö­rens försenade lån

Professor, general, erövrare, ambassadör, samlare och faktiskt lite av en tjuv. Människor är sällan endimensionella och det var inte heller vår huvudperson Peter van Suchtelen.

Äldre gråhårig man i profil, han bär uniform och har flera ordnar fästa på bröstet.

Peter van Suchtelen, målad av Jacob Axel Gillberg 1821

Greve Peter van Suchtelen hann under sitt långa liv med att vara gunstling till både Katarina den stora och Alexander I, men idag är han nog mest ihågkommen som erövraren av fästningen Sveaborg 1808. I hans liv finns också en koppling till Kungliga biblioteket, men vi tar det från början.

Segelfartyg med svenska flagga i förgrunden, bakom ses vattnet som omger en stenfästning.

Fästningen Sveaborg

Professorn och generalen

Peter van Suchtelen föddes år 1751 in i en brabantsk adelssläkt – Brabant var ett hertigdöme som med nutida ögon ligger i Belgien och Nederländerna – och kom att bli professor i matematik vid universitetet i Leiden. 1783 erbjöd Katarina den stora honom anställning i ryska artilleriet, en utmaning han antog och skötte med stor duglighet. Så småningom nådde han generals grad och spelade en mycket viktig roll i kriget mot Sverige 1808–1809. 1808 får han nämligen den svenska fästningen Sveaborgs befälhavare Cronstedt att kapitulera, något som leder till att Finland går förlorat.

Exlibris med vapensköld där Sveaborg, liljor, dubbelörnar och lejon ingår

Ett kanske något provokativt och inte särskilt diplomatiskt exlibris för en rysk diplomat i Sverige 1809? Ur: "Arkiv hemma och ute"

Ambassadören

1809 blir generalen Rysslands ambassadör i Stockholm. Ett till en början ganska isolerat ämbete då svenskarna skyr honom som pesten efter förlusten av Sveaborg, kanske föga förvånande när traumat efter stympningen av det svenska riket fortfarande är så färskt. Till råga på allt så stoltserar van Suchtelen med en bild av Sveaborg på sitt exlibris – ett sorts bokägarmärke – som ni ser här. Samma bild finns också på dörren till generalens vagn, borde han egentligen vara förvånad över att populariteten i det nya hemlandet är begränsad?

1809 blir generalen Rysslands ambassadör i Stockholm. Ett till en början ganska isolerat ämbete då svenskarna skyr honom som pesten

Rykten och våld

Men van Suchtelen kan inte förstå varför han behandlas som en paria och klagar över sin situation, något som ger resultat. 1810 får han en inbjudan till kung Karl XIII som föregående år tagit över tronen när brorsonen Gustav IV Adolf blivit avsatt i en statskupp. Statskuppen var en direkt följd av kriget mot Ryssland som gått så illa. Audiensen med kungen och drottningen är ett steg framåt för den ryske ambassadören. Men det finns andra bekymmer för vår ryske general, akuta sådana.

Tidningsklipp med text i frakturstil. Text: Stockholm, den 8 jan.

Möte med både svenske kungen och drottningen. Ur Inrikes tidningar 1810

Rykten går nämligen om att ambassadören är inblandad i en sammansvärjning mot kronprins Karl August, och denne dör plötsligt under en militärmanöver på Kvidinge hed i Skåne. Obduktionen visar senare på slaganfall men ryktena om att prinsen blivit förgiftad går inte att stoppa. Det jäser av missnöje och konspirationsteorier, en annan person som pekas ut för det förmodade mordet är Axel von Fersen. En högt uppsatt man med titlarna greve och riksmarskalk, men också en man med många fiender. Fersen är idag mest känd som älskare till den franska drottningen Marie Antoinette, och gjorde även ett misslyckat försök att frita henne ur fångenskapen.

Ryktena om att prinsen blivit förgiftad går inte att stoppa
Tidningsklipp med text i frakturstil. Text: Undertecknad har haft äran emottaga.

Tacksamma ord till den svenske kungen. Ur Inrikes tidningar 1810.

Den 20 juni 1810 kulminerar allt med att von Fersen lynchas på det mest brutala sätt av en folkmassa under kronprinsens liktåg, van Suchtelen har all anledning att själv känna oro för sin egen säkerhet. I noten här som ambassadören skrivit, och som publiceras i Inrikes tidningar den 2 juli, fullkomligt lyser det av tacksamhet mot kungen som tagit hotet mot hans person på allvar och vidtagit åtgärder för att skydda van Suchtelen. Den mycket explosiva situationen i Stockholm lugnar så småningom ner sig, och Peter van Suchtelen kommer att bli en mycket uppskattad och respekterad person i det svenska riket. Hans första period som ambassadör är mellan åren 1809 och 1812, men van Suchtelen ska så småningom komma tillbaka till Sverige.

1815 flyttar ambassadören till Ulriksdal där han också ställer ut sin konstsamling, en gång i veckan bjuds författare in till särskilda kulturaftnar och vid högtidliga tillfällen kan kungaparet dyka upp. När Karl XIII år 1818 avlider för att efterträdas av Karl XIV Johan har han en fortsatt bra relation med den svenska kungamakten. Som ni kan se i klippet nedan ur Lunds Weckoblad samma år hämtar van Suchtelen hela sin samling från St Petersburg till Stockholm, och det är ingen liten sådan. Förutom ett ospecificerat antal målningar så ska 20 000 medaljer och 40 000 bokband ha ingått i lasten på de två fartyg som transporterade allt över havet.

Tidningsklipp med text i frakturstil. Text: Den sedan återkomsten från 1814 års fälttog.

Ett skepp kommer lastat. Ur Lunds Weckoblad 1818.

Ja ambassadören är en hängiven samlare av bland annat mynt, medaljer, brev, manuskript, autografer och böcker. Hur stor hans samling var är svårt att säga, Carlander nämner i "Svenska bibliotek och ex-libris" summan 70 000 objekt medan Alexander Zjeltukhin i "Svenska handskrifter i S:t Petersburg" kommer fram till siffran 25 000. Artikeln ovan där 60 000 objekt tvärsäkert konstateras gör inte saken lättare att avgöra, vi får nöja oss med konstaterandet att samlingen var och är stor. Vi vet däremot med säkerhet att den bland annat innehåller handskrifter från alla svenska kungar mellan Gustav Vasa och Karl XIV Johan i form av brev, autografer och dokument.

Samlande och stölder

1826 besöker van Suchtelen Kungliga biblioteket och lånar handlingar rörande universiteten i Dorpat och Pernau. Det ska ha rört sig om matriklar, protokoll, diarier och annat material. Material som vi inte sett till i biblioteket sedan dess, istället ska det finnas i ryska nationalbiblioteket i St Petersburg dit vår huvudperson donerade hela sitt bibliotek och arkiv. Även från Riksarkivet och en del privata arkiv ska van Suchtelen ha gjort "förvärv" till sin samling. Men innan ni förfasas alltför mycket så vill jag påminna om vår forne riksbibliotekarie Gustaf Klemming som hade ett rykte om sig att kunna "omplacera" material på eget bevåg. 

Teckning av äldre man sittande i stol.

Peter van Suchtelen på äldre dagar tecknad av Maria Röhl

Det berättas att Henry Bukowski efter varje besök av Klemming brukade omfamna honom för att känna efter om denne stulit någon bok från hans samlingar. På 1800-talet var det inte alls ovanligt för samlare att utöka sina samlingar på detta vis. Ambassadörens samling med avhandlingar från Åbo kommer senare väl till pass för att ersätta det material som brinner upp vid Åbo slottsbrand 1827.

Det berättas att Henry Bukowski efter varje besök av Klemming brukade omfamna honom för att känna efter om denne stulit någon bok från hans samlingar.
Gulnat tidningsklipp. Text: Döde i Stockholm.

Ambassadör Peter van Suchtelens död. Ur Post- och inrikes tidningar 1836

Generalens slut

Den 18 januari 1836 kommer döden ikapp van Suchtelen efter ett långt och händelserikt liv. Ett liv som bland annat gett honom alla ryska ordnar och en hel del av de främsta svenska, han invaldes också i Kungliga Vetenskapsakademien. En person respekterad i alla läger. Att han också stal våra böcker förlåter vi men glömmer inte, för KB som kan sägas vara nationens minne glömmer aldrig. Generalen själv vilar sedan nästan 200 år tillbaka på Solna kyrkogård.

Spåren

Vad finns det då mer för spår av van Suchtelen i Kungliga biblioteket, och då inte bara i form av saknat material utan sånt vi faktiskt har? Jo några brev kan hittas i Arken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., vår databas över handskrifter. Bland det tryckta materialet har vi en likpredikning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. över honom författad av Jean Louis Alfred Leutholt, dock på franska men ändå digitaliserad. Här finns också boken Kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., ett verk som ibland anges vara författat av Peter van Suchtelen men egentligen skrevs av sonen Paul, även han general. Länkarna ovan leder till digitaliseringar av verken som vi och Projekt Runeberg gjort.

Peter van Suchtelen översatte däremot Molieres Misantropen till tyska med titeln Der Misanthrop. Ein Lustspiel in fünf acten, och handskrifter från hans egen penna ligger till grund för boken Två krönta rivaler Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. som Arvid Ahnfelt gav ut 1887. I våra samlingar finns en karta han ligger bakom samt en teckning av generalen på äldre dagar utförd av Maria Röhl. Hon har även tecknat sonen Paul och blev så småningom kunglig hovmålare. 1 779 av hennes blyertsskisser finns i Kungliga bibliotekets samlingar och har digitaliserats, de hittas via biblioteksdatabasen Libris Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Sida med handskrivna noteringar om lån 1826 och 1827.Förstora bilden

Saknade noteringar om ambassadörens lån

Utlåningsboken

Jag hade förhoppningar om att hitta vår hjältes namn i KB:s utlåningsbok för åren 1818–1836, material som förvaras i vårt ämbetsarkiv. Men av någon anledning har hans lån aldrig förtecknats där. I bläddringen dök det dock upp ett antal andra intressanta låntagare som kung Karl XIV Johan och så kronprinsen som sedermera blev Oscar I. Tyvärr hittar jag inte en viss rysk ambassadör i utlåningsboken och vad det beror på är oklart, för året 1826 finns nämligen endast två noteringar om utlån vilket är anmärkningsvärt. Men nu lämnar vi Peter van Suchtelen och låter honom vila i frid, precis som han gjort de senaste 184 åren.