Lennart Hellsing uppnådde den aktningsvärda åldern av 96 år innan han gick bort den 25 november 2015. Några månader senare, i mars 2016, inkom Lennart Hellsings arkiv till KB, där det sedermera ordnades upp och blev sökbart i Arken Länk till annan webbplats.. I arkivet finns bland annat brev, manuskript (inklusive noter till sångtexter), anteckningshäften, pressklipp, en liten mängd fotografier samt trycksaker.

Inte bara författare

Förutom sin litterära verksamhet var Hellsing fackligt aktiv. Han tog även initiativet till att Svenska barnboksinstitutet (SBI) Länk till annan webbplats. grundades 1965. År 1982 medverkade han till att det instiftades en professur med inriktning på barnlitteratur vid Stockholms universitet. Till övriga titlar kunde han år 1955 lägga till skivbolagsdirektör; detta i och med bildandet av bolaget ”Snurrskivan”, där tonvikten låg på utgivning av rim och ramsor.

Med åren kom Hellsing att få motta ett stort antal utmärkelser, såsom Litteraturfrämjandets stora pris 1974, De Nios stora pris 1987, den kungliga medaljen Litteris et Artibus 1999, samt Svenska Akademiens stora pris 2014. Under åren 2008–2014 blev han dessutom nominerad till Almapriset. I Hellsing-arkivet återfinns en italiensk utmärkelse från år 1980, utdelad för boken Ägget från 1978.

Verkade i såväl stora som små sammanhang

Under sin mångåriga verksamhet kom Hellsing att samarbeta med såväl en mängd konstnärer som kompositörer. I arkivet finns enbart brev till honom, till exempel brev från tonsättaren Lillebror Söderlund, samt konstnären Ulrika Hydman-Vallien. Materialet vittnar om att Hellsing verkade i såväl stora som små sammanhang.

Manuskript av olika slag

Den omfattande manuskriptsviten innehåller allt från olika bokprojekt och översättningar till barn- och sagooperor, sångtexter och verser. Här kan man ana hur den engelskbördiga mormodern med sina ”nursery rhymes” kom att spela en viktig roll för Hellsings framtida yrkesbana som författare , rimsmed och ordekvilibrist. Hans lek med ord och dessas olika rytm har inte bara vänt sig till barn. Versen om Greven av Malta, som har ganska lätt för att halta (ur Kanaljen i Seraljen från 1956), har med sin intrikata rytm exempelvis använts i undervisningen på Musikhögskolan i Stockholm.

Under åren medverkade Hellsing även i olika radio- och tv-program, vilket manuskripten till skolradioprogram från 1950- och början av 1960-talet vittnar om.

Anteckningar

I arkivet finns en betydande svit med anteckningar, närmare bestämt 13 kapslar med 116 block och häften. Hellsing verkar ha haft en förkärlek för linjerade spiralblock i A5-format och ofta skriver han från båda håll av blocket – kanske drevs han av lika delar sparsamhet och behovet av att snabbt få utlopp för sin skrivglädje och sitt aldrig sinande ordflöde.

Anteckningarna är av olika karaktär – det kan handla om utkast till böcker, såväl som översättningskladdar och resejournaler. Till den senare kategorin hör ett spiralblock betitlat ”Wien Jugoslavien”. Här skildrar han med underfundig humor en tågresa, med den första anteckningen införd redan i Mjölby (Acc. 2016/5:3:3).

Det är nog allom bekant att barnlitteraturen låg Lennart Hellsing nära om hjärtat. I ett gult spiralblock skrev han år 2003 apropå sin bok Tankar om barnlitteraturen från 1963:

”Jag betraktade barnlitteraturen som ett pedagogiskt hjälpmedel bland andra hjälpmedel. Målet är inte att få folk att läsa fler böcker utan att med böcker som hjälpmedel få dem att bli bättre människor, kanske visare människor. Visdom är ett gammaldags ord som grekerna satte högt. Själv skulle jag vilja tillägga få dem att bli gladare människor – därför att jag tror att glada människor är mindre benägna för ondska.”

Sedan vrider han till resonemanget med genom att alludera på kosacköversten Kulneff i Johan Ludvig Runebergs diktsamling Fänrik Ståls sägner, han som "Älskade och slogs med samma glada själ"’ (Acc. 2016/5:3:8)

Översättningar

Lennart Hellsings böcker är översatta till sammanlagt 15 språk. Det största översättningsspråket är danska, följt av engelska och norska. Att danskan är så framträdande beror säkerligen på det nära samarbete han hade med olika danska illustratörer. I Hellsing-arkivet finns, utöver svenska och engelska, material på tyska , ryska, kinesiska , litauiska och portugisiska.

Hellsing var även verksam som översättare, vilket en artikel i Svenskt översättarlexikon vittnar om Länk till annan webbplats.. Från att till en början ha utfört översättningar på eget initiativ kom han att genom åren få allt fler översättningsuppdrag. Flertalet av hans översättningar tillkom faktiskt under 2000-talet. Bland översättningsmanuskripten finns allt från rimmande tolkningar av engelska ”nursery rhymes” till den tyska barnboksklassikern Max & Moritz av Wilhelm Busch från år 1865. (Den sistnämnda översättningen utkom år 1988 under titeln Max och Moritz : en historia i sju pojkstreck).

Vidare finns här även översättningsanteckningar rörande Tolkiens Sagan om Ringen-trilogi. Tre vältummade pocketexemplar av den svenska översättningen – med lappar instuckna här och var i böckerna – vittnar om att han ägnat en hel del tankemöda åt projektet. Emellertid verkar anteckningarna inte ha lett vidare till någon tryckt utgåva av hans översättning.(Acc. 2016/5:3:7 resp. 2016/5:3:14)

”Skepp ohoj! Segla lätt!"

I den omtyckta Sjörövarbok från 1965 använder sig Hellsing av nästan alla i svenskan förekommande rörelseverb – ett exempel på hans lekfulla hantering av språket.

Boken finns på olika sätt representerad i samlingen, såväl i manuskriptsviten som bland anteckningarna och fotografierna. Bland de sistnämnda kan man se Hellsing poserande i sjörövarmundering tillsammans med kompositören Laci Boldemann och sångaren Per Myhrberg. Den senare kom att pryda omslaget till sjörövarskivan, en av ”Snurrskivorna”.

Hellsing + Lindgren = sant?

I Astrid Lindgrens arkiv, L 230 Länk till annan webbplats. finns ett antal brev från Lennart Hellsing vilka kompletterar breven från henne i Hellsing-arkivet. Av breven kan man ana en ömsesidig respekt, men att man inte alltid var ense. Astrid Lindgren arbetade på Rabén & Sjögrens förlag och hade en professionell såväl som vänskaplig kontakt med Hellsing. I korrespondensen dem emellan från våren 1964 kan man ana en lätt schism.

I april skriver Lindgren i en passus att hon vid tillfälle gärna vill resonera med honom om vad som är sanning – vilket ska förstås såsom sanning på ett mer filosofiskt plan. På detta brevkort svarar Hellsing den 15:e april med att bjuda hem henne till Dufnäs: ”Det gläder mig att per kort höra din rappa tunga och jag vill gärna höra den au naturell”.

I ett tättskrivet och långt brev daterat den 1:a maj inleder Hellsing med: ” Det var roligt att du ville komma ut en kväll och prata. Jag vet inte om vi förstår varandra bättre – men jag hoppas det.”

Lindgren svarar redan samma dag med ett lika tättskrivet och ännu längre brev, vilket inleds med: ”Kära Lennart! Tack för senast och tack för ditt brev och tack för allt möjligt annat.”

Av ett brev till hennes 70-årsdag i november 1977 framgår att Lennart Hellsing med flera förärar henne två skedar:

”Kära Astrid

Här får du en sked för att du är så hjärtinnerligen beskedlig – och en annan för att du inte alltid tar den i vacker hand.” (L 230:1:77)