Skinnflådd i bokens namn
Antropodermisk bibliopegi, böcker i människohud, är ett fenomen som får det att krypa i skinnet. I KB:s samlingar finns alla möjliga skinn, men hur är det egentligen med människa?
Fågel, fisk eller mitt emellan? Det här bandet är bundet i något så ovanligt som luden pergament med bevarad behåring
Vanliga bruksskinn i KB
Vi har gott om skinnband i KB:s äldre samlingar och särskilda boksamlingar. Kalv, svin och get är de vanligaste skinnen. De kan vara naturfärgade i brunt, gult och vitt eller infärgade i vackra färger. Pergament, tunt (kalv-)skinn, kan användas både som ark för handskriven eller tryckt text och som omslag eller band för boken. Mer ovanliga inslag i våra samlingar är säl och fisk.
Isländskt sälskinnsband från 1200-talet, detalj
Bokband av fiskskinn, Ingeborg Börjesson 1930-talet, detalj
Människoskinn i vetenskap och fiktion
Men så finns det bokrelaterade företeelser som rör sig lite mer i gränslandet. Det finns en vetenskaplig term för en av de mest kittlande: Antropodermisk bibliopegi – bokband i människohud. Fenomenet låter som hämtat ur en skräckfilm med ockulta förtecken. Inom fiktionen förekommer temat bland annat hos H.P. Lovecraft, i Evil Dead-filmerna och i låttexter.
Människoskinn i verkligheten
Mig veterligen finns det inget band av mänskligt skinn på KB. Kanhända på något annat svenskt bibliotek? Frågan är om det är något man i så fall skulle marknadsföra. Att fenomenet verkligen existerar vittnar några medicinska verk från 1700- och 1800-talet om. I Harvard finns inte mindre än tre band. Läs mer om böckerna bundna i människoskinn i Harvard.
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Ett band finns i Houghton Library.
Pornografisk raritet i luden pergament med kassett i brunt och rosa papper
KB:s mest pikanta skinn – pornografi i luden pergament
Till sist ett skinn av det mer ovanliga slaget. En utgåva av Sten G. Lindbergs Bibliofilens morgondröm har av bokbindaren Sven Wiklander försetts med ett band av luden pergament med bevarad behåring. Med vetskapen om det pornografiska innehållet kan det lätt behårade bandet förmedla en känsla av behag såväl som obehag.
Författaren Sten G. Lindberg har gjort en notering i boken om att materialvalet är i enlighet med KB:s bindningsregler. Att KB skulle ha haft regler för bindning av pornografi och att materialvalet dessutom skulle ha varit något så pikant som luden pergament är en oväntad uppgift som dock efter kontroll visar sig stämma. Lindberg var chef för Bokvårdsavdelningen på KB och bland alla bindanvisningar i häftet Bindningsregler från 1967 finns även en instruktion för hur pornografi – finare såväl som enklare – ska bindas (sidan 12): "Pornografi: Finare: Helt skinnband i luden pergament med bevarad behåring". Enklare pornografi fick enligt anvisningarna nöja sig med ett violett klotomslag.
Luden pergament, detalj