Palmesamlingen på KB

Vad kan man lära sig om en person genom att syna innehållet i hens bokhylla? Skiljer sig en statsministers boksamling från din och min? Vill man undersöka dessa frågor är det tacksamt att vända sig till KB och våra särskilda boksamlingar. Idag gör vi en djupdykning i samling 288 Pa 4, även känd som Lisbeth och Olof Palmes boksamling, eller Palmesamlingen.

Lisbeth och Olof Palmes privata bibliotek skänktes till KB av makarnas son, Joakim Palme, i slutet av 2020. Samlingen, som är uppdelad i Lisbeths respektive Olofs samlingar, skickades först till KB:s lokaler i Statens biblioteksdepå i Bålsta. Här uppordnades den drygt 50 hyllmeter stora samlingen av KB:s personal, som delade in alla böckerna efter ämne. Numera har Palmesamlingen hittat hem till magasinen i Humlegården, och finns katalogiserad som en särskild boksamling i Arken Länk till annan webbplats.. Du som är låntagare på KB kan beställa fram material ur samlingen till vår specialläsesal.

Den unge Olofs lidanden

För många förknippas kanske Olof Palme med ord som "ledare" och "statsman". Men även en statsminister har varit en skolpojke en gång i tiden. I hans boksamling finns nämligen en del av hans läroböcker med tillhörande anteckningar från skolåren bevarande.

Den som bläddrar igenom böckerna kan konstatera att han inte var bättre än alla oss andra som hade för vana att rita och skriva i våra läromaterial när lektionerna blev lite väl tradiga. I sitt exemplar av Lärobok i historia för gymnasiet har han till exempel övat på sin namnteckning gång på gång, samt illustrerat kapitlet om medeltiden med en teckning av små figurer som möjligtvis vandrar upp för ett berg, eller kanske skördar på ett fält. Teckningen är öppen för tolkning, men man skulle kunna misstänka att han led sig igenom lektionerna i medeltidshistoria.

I läroboken Svensk litteraturhistoria finns ett diagram som tycks visa vilka betyg den unge Olof Palme bokstavligen siktar på att uppnå i olika ämnen. Han hoppas till synes få goda betyg i svenska, och något sämre i ”fralla”, vilket gissningsvis betyder franska.

Nytta...

Olof Palme blir till slut vuxen och ger sig som bekant in i politiken. Hans intresse för politiska frågor i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet är tydlig i hans boksamling, som är fylld med litteratur om arbetarrörelsen och sociala frågor. Samlingen ger även uttryck för det stora inflytande han haft i politiken, både i Sverige och internationellt, samt de kontakter han skapat sig inom det svenska kulturlivet. Många exemplar ur samlingen är nämligen dedikerade med hälsningar till Olof Palme, från bland andra Willy Brandt, före detta förbundskansler i Tyskland och mottagare av Nobels fredspris, och Harry Schein, grundare av Svenska Filminstitutet.

I Lisbeth Palmes boksamling är det uppenbart att hennes arbete som barnpsykolog, och senare som ordförande för UNICEF i Sverige och internationellt, har satt sina tydliga spår. Majoriteten av böckerna i samlingen handlar om frågor som rör barn, omsorg och internationella utvecklingsfrågor. I samlingen finns dessutom ämneskategorier för litteratur om länder som hon särskilt intresserat sig för, bland andra Indien, Sydafrika, och Rwanda. Den sistnämnda kategorin kan sannolikt kopplas till Lisbeth Palmes deltagande i Afrikanska unionens panel för utredningen av folkmordet i Rwanda 1994.

...och nöje

Vid sidan av sina imponerande karriärer hade makarna Palme även ett privatliv med stort intresse för kultur och nöje. En stor del av deras bibliotek består av skönlitteratur och poesi på framför allt svenska, men även engelska och franska.

I Olof Palmes samling blandas förhållandevis högt och lågt. Antagligen blir ingen förvånad av att höra att han gärna läste de klassiska svenska arbetarförfattarna, bland andra Per Anders Fogelström, Harry Martinson, och Sara Lidman. Dessa författare delar emellertid utrymmet på hyllorna med mer lättsmälta verk av till exempel den amerikanska kriminalförfattaren Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter) och skräckromaner av Ira Levin. Även Väinö Linnas verk är synnerligen vältummade.

Genom innehållet i Lisbeth Palmes bokhylla kan utrönas att även hon var en van läsare som helst läste på svenska. Hos Lisbeth hittar vi en något större andel kvinnliga författare än hos maken. Bland annat återfinns en tidig upplaga av Tove Janssons Sommarboken Länk till annan webbplats., och den norska författarens Gerd Brantenbergs feministiska klassiker Egalias döttrar Länk till annan webbplats..

Lisbeth utan Olof

Föga förvånande har Olof Palmes tragiska död lämnat tydliga spår i boksamlingen. Av förklarliga skäl finns inga böcker utgivna efter 1986 i hans del av biblioteket, medan Lisbeth Palmes samling fortsätter att växa långt in på 2000-talet. Den allra senast utgivna bok jag lyckats hitta är ett exemplar av Rupi Kaurs diktsamling Mjölk och honung Länk till annan webbplats., tryckt 2017. Huruvida hon hann läsa den innan sin bortgång 2018 kan vi inte veta. Bland Lisbeth Palmes böcker hittar vi även avtryck från hennes liv efter det plötsliga mordet på hennes make.

En av de personer som hört av sig till Lisbeth är författaren och före detta ledamoten i Svenska Akademien Torgny Lindgren, som för övrigt gav ut diktsamlingen Hur skulle det vara om man vore Olof Palme? Länk till annan webbplats. år 1971. Inuti ett exemplar av Lindgrens novellsamling Legender (1986) ligger ett brev adresserat till Lisbeth. Det lyder:

Kära Lisbet [sic],

för Dig är jag okänd, men det är så att jag brukade sända mina böcker till Olof. Jag hade glädjen att möta honom några gånger: den värme och medmänsklighet han gav har hjälpt mig att leva.

Om Du tillåter vill jag gärna fortsättningsvis sända mina böcker till Dig. Du behöver alls inte läsa dem. De är vykort, ingenting annat. (Om det nu blir fler.)

Vi är många som är hos Dig i våra tankar.

Din,

Torgny L.

Det verkar som att Lisbeth Palme tackat ja till förslaget; i hennes boksamling återfinns ett flertal senare böcker av Torgny Lindgren.

En häl(S)ning från andra sidan

För att slippa avsluta detta inlägg i sorgens tecken lämnar jag er med ett oväntat litet fynd ur samlingen som jag upptäckte innanför den bakre pärmen på Olof Palmes illustrerade exemplar av barnboken The 13 Clocks (1950) av James Thurber.

En ensam pressad röd ros. Var kan den ha kommit ifrån? Socialdemokraternas första maj-firande? Växte den i trädgården utanför radhuset i Vällingby? Eller var det kanske en kärleksgåva från Lisbeth? Återigen får vi nog aldrig veta svaret, men om inte annat så blir denna ros ett bevis för att våra boksamlingar sällan bara är en samling böcker. Tvärtom kan böckerna säga en hel del om sina ägare; en boksamling kan rymma minnen och erfarenheter från ett helt liv.

Olof Palme valdes in riksdagen redan 1958. I år fyller Sveriges riksdag hela 500 år. I KB:s föreläsningsserie Berättelser från KB den 18 oktober diskuterar Joakim Scherp, Ingvar Mattson och Katarina Barrling riksdagens utveckling i Roggebiblioteket i Strängnäs. Missa inte det!