"Fölket" i Hanbråka
En processlysten lantbrukare i trakterna av Hässleholm bestämde sig 1957 för att publicera en roman. Det kunde väl inte gå fel?
Gustdolf
Märkligt nog kunde det faktiskt det, men fallet är intressant. Nyligen fick KB nämligen ett mejl om en bok som inte gick att hitta i vare sig vår digitala katalog eller gamla kortkatalog. Var det något vi aldrig fått in till KB:s samlingar? Detektivarbetet inleddes och en historia med många turer uppdagades:
1957 lever 55-årige lantbrukaren Gustaf Adolf Gustdolf – och den som tror att namnet är taget tror helt rätt – på gården Gustdolfsborg som han övertagit 1937. Gården som tidigare hetat Koboda gård ligger i lilla Vankiva nära Hässleholm. Förutom skötseln av jordbruket skriver Gustdolf ibland för tidskrifter, och snart är han också romanförfattare.
"Fölket" i Hanbråka
Den 4 november 1957 släpps romanen "Fölket" i Hanbråka på eget förlag. Hanbråka är en omskrivning för Vankiva och flera romanpersoner är lätt igenkännliga från verkliga livet. En nyckelroman alltså, även om Gustdolf förnekar det. Bakgrunden sägs vara en hämnd för juridiska processer som inte gått lantbrukarens väg, och flera poliser figurerar mycket riktigt i boken under mindre smickrande former. Där beskrivs stöld, bedrägerier, olaga jakt, förskingring och utpressning.
Speciellt en person med täcknamnet Zöddy Spehrr – som påminner mycket om en före detta fjärdingsman i trakten – ägnas stort utrymme i boken. Flera av de förtalade beslutar sig för att gå till domstol med ärendet, och ett tryckfrihetsmål seglar upp. JK väcker åtal i februari 1958 och striden kan börja. Elva personer står till slut som målsägare. En av dessa kan dock inte närvara, nämligen kvinnan som fått ett nervöst sammanbrott efter att i boken ha utpekats som "bilhoran". Gustdolf förnekar återigen att det är en nyckelroman och säger att, "om någon känner sig träffad så är det hans sak".
En försvårande omständighet för Gustdolfs försvar om att allt bara är uppdiktat, är att flera händelser i boken råkar vara sådana han tidigare JO-anmält vissa personer för.
Domen
Boken som tryckts i 1000 exemplar säljer bra, och rådhusrätten i Kristianstad svämmar över av nyfikna åhörare. Men Gustdolf är missnöjd med sin advokat, vill byta ut åklagaren och kräver även högläsning av boken i rätten. Dock utan att få gehör. Försvaret jämför med Sjövinkel – en nyckelroman från 1949 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. av Berit Spong, där temat är en infekterad konflikt mellan biskopen och läroverksrektorn i Strängnäs. Kanske borde man istället tänkt på Gröna ön från 1939 Öppnas i nytt fönster., en bok som skickar Else Kleen i fängelse. För den 24 maj 1958 döms Gustdolf till tre månaders fängelse och att betala skadestånd.
Under rättegången arbetar Gustdolf samtidigt med boken Vankiva och däromkring. Han lovar att ingen ska behöva känna sig utpekad av den. Boken som innehåller ren hembygdshistoria – liksom delar av rättegången ur Gustdolfs synvinkel – ges ut samma år. Samtidigt förs förhandlingar om att ge ut skandalboken som film, men det mynnar ut i ingenting.
Gustdolf ger inte upp efter den fällande domen utan överklagar till hovrätten. Under tiden hinner han arbeta med romanen Däegans häerar i Honligga : erotikisk allmogeroman som ges ut 1959. I december 1958 fastställer hovrätten i Malmö domen och Gustdolfs försök att ta målet till Högsta domstolen misslyckas. Han hamnar i fängelse.
Omedelbart efter frisläppandet går Gustdolf till ny aktion och JO-anmäler länets landsfogde, häradsrätten i Hässleholm samt två landsfiskaler. Samtidigt görs ett försök att få resning i tryckfrihetsmålet. Dessförinnan har han stämt nio av elva målsägande från rättegången 1958, men framgången uteblir i samtliga fall.
Efter stormen
I mars 1961 avslöjar Gustdolf att en uppföljare till den beslagtagna boken är på gång, dock ska den vara snäll. Något han för all del alltid påstår att hans böcker är. En ny upplaga av skandalboken – denna gång utan fyra tidigare utpekade personer –planeras också för utgivning. Nu säger sig Gustdolf stå på god fot med grannarna och förstå varför de tidigare blivit upprörda. Planerna är stora och sammanlagt fyra böcker tänker han ge ut under året. En handlar om tiden på anstalten Skogsgård i Veinge med titeln Statlig slavträlsfånge i pantoffelriket.
Några månader senare berättas det om Gustdolfs nya tidning Gustdolf-Quriren där bygdeskvaller skrivs ner ofiltrerat. Grannarna uppmanar i Aftonbladet till bojkott av Gustdolf så att han inte ska kunna skvallra. Men några fler böcker efter de tre första publiceras aldrig, kanske blir svårigheterna att hitta något villigt tryckeri för stora. Hans stämning mot tryckeriet som tryckt Däegans häerar i Honligga dämpar säkert också entusiasmen hos andra tryckare.
Gustdolf avlider 1979, men blir på nytt aktuell 2018 efter en JK-anmälan om att boken funnits att låna på biblioteken i Osby, Bjärnum och Hässleholm. En passande fortsättning på hela historien, och kanske fick sig Gustdolf ett gott skratt från sin himmel. Något som komplicerade saken var att beslaget från 1958 bara gällde de böcker som inte hunnit säljas när domen vunnit laga kraft. Många exemplar hann få nya ägare innan dess. Dock gallrade och makulerade biblioteken de anmälda exemplaren innan JK:s beslut.
Skandalboken i KB
Men KB kommer aldrig att gallra eller förstöra sitt exemplar, för det finns faktiskt här. Vårt exemplar är signerat av Gustdolf själv som skickat det till oss i november 1957. Efter beslaget hamnar det i samlingen "öh" (övrigt hemligt tryck) där diverse beslagtaget och indraget material som tryckts efter 1955 står. Liknande material tryckt innan dess återfinns i vår "K-saml." (konfidentiell samling).
När romanen beslagtas rivs också korten ut från vår kortkatalog och placeras i boken där de fortfarande ligger kvar. På grund av de utrivna korten förs titeln aldrig in i någon digital katalog, något som nu är åtgärdat tack vare det där mejlet som kom in. Gustdolfs skandalbok finns sökbar och ordningen är återställd. Själva boken går att beställa fram till KB:s specialläsesal för den som vill förkovra sig i svensk tryckfrihetshistoria.