Kort om kistebrevets historia

Kistebrevet är ett massproducerat ettbladstryck som trycktes mellan ca 1750 fram till omkring 1850. Det var billiga tryck så att alla hade råd att köpa dem.

Ofta var det frågan om träsnitt, svartvita eller handkolorerade, med bibliska och sedelärande motiv. Senare blev motiven mer sekulära, till exempel historiska bilder, porträtt av kungafamiljer och romantiska eller humoristiska vardagsscener.

Det sedelärande kistebrevet

Kungliga biblioteket har en samling med närmare 1000 kistebrev. Ett intressant motiv i samlingen är det uppbyggliga eller sedelärande kistebrevet grundat i den kristna etiken. Sett utifrån dagens perspektiv kan dessa bilder, inklusive medföljande text, tyckas överdrivna och närmast skrattretande, men om vi tänker på hur annorlunda samhället såg ut för två hundra år sedan får de ett annan innebörd.

Både kistebrevet Syndafallet och Yttersta domen berättar om människan som syndare och det gudomliga som straffar den som inte följer den kristna läran.

I Syndafallet ser vi de syndfulla människorna och deras olycka i närbild och vi förstår att det snart inte finns någon landremsa kvar som kan rädda dem från döden. Att en ängel sitter på Noas ark, som seglar iväg i bakgrunden, och vinkar adjö känns lite extra grymt.

I den Yttersta domen är det Jesus och änglarna som är huvudmotivet. De sitter bland molnen och två av änglarna läser ur domedagsboken. Jesus armar är utsträckta i en gest som tycks säga att alla kommer att dömas, ingen kan undkomma. Ovanför hans huvud svävar den Helige anden i form av en duva och till höger om honom sitter Maria i bön. Till vänster syns en bevingad Justitia med svärd och vågskålar.

Några av människorna längst ner i bilden lyfter sitt huvud mot himlen, ibland med knäppta händer, ibland med lyfta armar. Andra sitter böjda med händerna för öronen eller skyddar sig med händerna över huvudet.

Den breda och den smala vägen

I kistebreven Syndafallet och Yttersta domen syns varken själva synden eller vad syndaren respektive den kristna kommer att möta efter döden. Det är bara underförstått att det är frågan om ett val mellan himlen eller helvetet. I andra kistebrev är detta val mycket tydligare och det finns flera varianter av kistebrev som berättar om "den breda och den smala vägen" och vart de leder. 

Ovan ser vi två exempel på de kistebrev som åskådliggör de två skilda levnadsloppen. I den övre delen löper en smal väg genom en trång port längst en kuperad och törnbevuxen stig. De män som vandra längs den vägen bär kors på sina krökta ryggar, men belönas vid resans slut med livets krona då en ängel kröner dem med en lagerkrans.

I kistebrevens nedre del skildras den breda vägen. Den löper genom ett blomstrande landskap där galant klädda människor dansar, uppvaktar varandra, skålar och duellerar. Här avbildas, till skillnad från den smala vägen, även kvinnor. Kvinnan tycks dock enbart medverka i bilden som ett objekt, som fresterskan, och därmed en del i mannens syndfulla beteende. Vid slutet av vägen väntar djävulen och bakom står helvetesgapet med dess eldar öppet.

I båda dessa bilder finns text från bibeln insprängt i bilderna som förklaringar. Vid den smala porten finns texten "Den porten är trång och den wägen är smal som för; men få få, till liffens sal". Vid den breda står: "Den porten är wid och den wägen är bred som drager dig till fördömelsen ned".

Kistebrevet Det nya Jerusalem är ytterligare ett exempel på det motiv som visar hur människor själva väljer den breda eller den smala vägen. I denna bild kan vi se både män och kvinnor gå genom de två olika portarna. Här leder den smala vägen fram till en port där Jesus tar emot i den himmelska staden, Det nya Jerusalem. Den breda vägen leder däremot till djävulen – som avbildats i tänkarens pose – omslingrad av en grön orm.

Här finns sentenser insprängda i bilden som ska förstärka bildens budskap, till exempel "Många är fallande, men få utkorade" och "Högmod går före fall". Först vid ingången till helvetet förstår syndaren vilken väg som var den rätta: "De der på den smala vägen höllo vi för dårar och narrar, men nu hafa vi sjelfva farit villa om den rätta vägen".

Himlen och helvetet

I flera av bladen skildras himlen och helvetet på ett uttrycksfullt sätt. Nedan detaljer från ett av kistebreven som syns i helbild ovan "Bibliskt resekort öfwer den smala och den breda wägen".

Djävulen avbildas här med råttsvans, ett horn i pannan och pälsklädd kropp, eller är det en dräkt, då en pipkrage finns runt djävulens hals. Intressant är också att djävulen tycks fastkedjad vid helvetets port. Bakom honom gapar ett odjur stort och inne i gapet syns många små, vita ansikten med viftande armar i elden. Detta till skillnad från mannen som klivit in genom himlens port. Där är det en enskild individ i centrum, inte en mängd oidentifierbara ansikten. Han är också fortfarande påklädd, till skillnad från de i helvetesgapet.

Klockan tickar

I samlingen av kistebrev finns också ett antal varianter av den så kallade doms-klockan. I dessa kistebrev dominerar texten, som omger en central klocka. Även här uppmanas människor att följa den kristna läran då klockan tickar och domedagen när som helst kan inträffa.

Budskapet i detta kistebrev känns hotfullt snarare än upplyftande och jag kan inte låta bli att fundera på hur människorna som levde under 1800-talet uppfattade det. Vi lever fortfarande i ett samhälle där kristendomen är den dominanta religionen och våra värderingar på många sätt, trots sekulariseringen, är grundade i den kristna läran. Jag tror trots detta att budskapet måste ha känts oerhört mycket mer påträngande och angeläget för dåtidens människa än vad det gör för oss som lever idag.