En svensk suffragett
Ett valår som detta kan det vara värt att påminna sig att den allmänna rösträtten i Sverige är mindre än hundra år gammal.
Riksorganisation för rörelsen för kvinnlig rösträtt i Sverige hette Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). LKPR bildades 1902 och upplöstes 1921 när den allmänna rösträtten genomfördes. Idag, den 16/5, minns vi särskilt Elin Wägner. Hon var en av de drivande rösterna i organisationen som hon anslöt sig till 1909.
Wägner var författare och journalist. Hennes debutbok Från det jordiska museet kom ut 1907 och bestod av en samling berättelser som hon fått publicerade i veckotidningen Idun. 1907 blev hon också anställd på Idun och arbetade där till 1916. 1908 kom Norrtullsligan som först gått som följetong i Idun.
I Kungliga bibliotekets magasin har vi förstås alla Elin Wägners böcker. Utgåvorna av romanerna fram till 1955 har uppställning 59C och tar upp ungefär två och en halv hylla.
Vi har också tidskriften Idun. Det är ofta dålig papperskvalitet i tidskrifter från den här tiden och eftersom det dessutom är stort intresse för att läsa dem så är många av årgångarna i dåligt skick. I vissa fall tyvärr så dåligt att vi inte kommer att ta fram dem om ni skulle vilja titta på dem. Då är det bra att Göteborgs universitet har digitaliserat dem
Länk till annan webbplats..
Under 1908 intervjuade Wägner för Iduns räkning debattören
Ellen Key och Signe Bergman som var företrädare för LKPR
och dessa möten gjorde att hon började engagera sig i
kvinnorättsrörelsen. Hon var aktiv i organisationen, deltog i
internationella konferenser och använde även tidningen som
plattform för att föra ut budskapet. 1910 kom hennes roman
Pennskaftet som handlar om en ung kvinnlig journalist som
aktiverar sig i kvinnorörelsen.
Wägner engagerade sig inte bara i rösträttsfrågan utan intresserade sig också för freds- och miljöfrågor. Hon gick skilda vägar med Idun 1916 då den blev allt mer försvarsvänlig och hon alltmer pacifist. 1919 var hon med och grundade Rädda Barnen. Då kom också romanen Den befriade kärleken ut. I den ifrågasätter hon den äktenskapliga tvåsamheten som ideal. Vi har flera upplagor av boken, bland annat en obunden inlaga.
Politikern Elisabeth Tamm samlade en grupp engagerade kvinnor omkring sig som kom att kallas för Fogelstadsgruppen efter Tamms gods där de bland annat drev medborgarskola för kvinnor. Wägner blev en del av denna grupp och lät sig övertalas att bli chefredaktör för den tidskrift de startade, Tidevarvet. Även den kan du hitta hos Göteborgs universitetsbibliotek
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Hon var också aktiv skribent i tidningen och skrev om kvinnorättsfrågor, fredsarbete och en fråga som kom att bli allt viktigare för henne, nämligen miljö och hur man skulle kunna driva ett miljövänligt jordbruk.
Elin Wägner blev en uppskattad författare och en del av det litterära etablissemanget. Hon blev ledamot av Samfundet De Nio 1937.
1942-1943 kom de två delarnas av hennes biografi över Selma Lagerlöf ut och 1944 fick hon själv ta plats i Svenska akademien som andra kvinna efter Lagerlöf.
När man läser texter om och av Wägner idag får man en känsla av att hon var ganska frustrerad. Hon tyckte att hon hade svårt att få gehör för sina åsikter och kanske var hon före sin tid i sin kamp för jämlikhet, fred och miljö. Men vi behöver människor som banar väg om vi ska komma framåt. När Elin Wägner dog 1949 hade hon påbörjat en biografi över en av sina egna förebilder, Fredrika Bremer. Den gavs ut postumt samma år.
